Smärtan
Texterna på sidan är skriven av mig på texter och dikter om ingen annan källa anges. Texterna får inte kopieras, skrivas av eller ändras utan min vetskap och tillåtelse med anledningen av upphovsrätten. Tack för visad respekt för det.
* Smärta är alltid individuell och kan inte jämföras med andra. Vi upplever smärta olika och har även olika smärttrösklar. Ordet smärta kan vara både fysisk och psykisk och ingen annan en den personen som upplever smärtan kan avgöra vad som är smärta för just den personen. Vare sig smärtan är fysisk eller psykisk så gör den ont för den som drabbas.
Ingen har rätt att säga åt någon att rycka upp sig eller säga att någon säkert inte har så ont o.s.v Vi ska visa respekt för smärtan och smärtupplevelsen och ta den på allvar. Detta gäller både läkare, anhöriga eller vem som än träffar någon med smärta. Att misstro någon är förnedrande och skapar en smärta i sig att hela tiden behöva bevisa och bli trodd.
All smärta gör ont på olika sätt,olika dagar o.s.v . Men en sak har all smärta gemensamt och det är just att den gör ont på den som är drabbad.
* De som inte har upplevt kronisk smärta ska inte heller uttala sig om det. Det finns inget som känns så förnedrande för oss med smärta som att inte bli tagen på allvar. Långt ifrån all smärta går att se utåt, ja ingen kan se hur ont det gör på andra men har du tex gips, bandage eller annat så förstår ju folk att du har ont. Men alla vi andra som har jätte ont ändå syns det inte på oss och då tror en del att det heller inte finns tyvärr. Vare sig fysisk eller psykisk smärta syns men känns.
* Att lära sig leva med smärta går, det måste ju det. Men vissa dagar är det svårt och tungt att acceptera att smärtan sätter käppar i hjulet, och man måste kanske avstå från något man väldigt gärna vill göra. Då är tårarna nära många gånger. Men sen tar man sig åter samman och försöker tänka på det positiva man har för övrigt i livet. Jag talar sällan om smärtan om inte någon frågar, det är väl det som gör att många inte tror den finns hos mig. Men vem orkar diskutera det eländet jämt och överallt ? Ska man leva måste man släppa på de tankarna hur det än är. Annars blir det inget liv, då blir det bara smärta 24 tim om dygnet både i kroppen och själen. Det finns nog ingen som orkar leva med. Sen vet jag att det är svårt, så har det även varit för mig. Men jag är glad att jag idag kan leva ett liv trots smärtan dygnet runt. *
* Tänk vad det är svårt med smärta som inte syns men känns. Man måste nästan ha en hel utläggning för folk om varför man inte orkar och kan göra det eller det. Många kan inte förstå varför och tjatar att visst kan du/orkar du väl det? Kom igen nu! Har man kronisk smärta blir det här ett trötthets moment i sig att hela tiden dra upp hela sitt liv och förklara. Varför kan de inte nöja sig med ett enkelt NEJ? Hur ska man någonsin kunna släppa loss lite lagom utan att behöva köra racet fullt ut för att göra andra nöjda tro?
Ibland skulle jag vilja ha en bandspelare med mig vart jag går, och bara sätta på ett inspelat band där jag drar hela livsituationen och sen gå undan en stund. Sen får de spola tillbaka själva om det är något som är oklart. Någon som känner igen sig? Många frågar självklart i välmening och kan ju inte veta hur trött man är på att svara. Andra frågar av nyfikenhet och bryr sig egentligen inte alls. Vissa nöjer sig inte med förklaringen utan vet betydligt bättre hur du ska/bör leva ditt liv. Så att ha kronisk smärta innebär inte bara smärta, du måste öppna dig som en bok för alla för att kunna leva med smärtan också. Hur många friska behöver dra sin livs story för alla de möter för att accepteras som / hur de är och lever sitt liv? *
* All smärta är påfrestande för både den drabbade, men även de närmaste som känner sig maktlösa många gånger att inget kunna göra. Att se sina närmaste ha ont och besvärligt ger en psykisk smärta hos många anhöriga. Det blir som pappan som sitter brevid sin födande fru och ser henne plågas men inget kan göra. Men den smärtan medför ju något gott och går ju snabbt över när det är klart. Med kronisk smärta går det ju inte över och kommer heller inget gott ur den. Så det blir en följetong som aldrig får ett slut. Så jag tror att även om man tycker att anhöriga inte förstår ibland så gör de nog det, det vet bara inte hur de ska hantera det. Är nog rädda att det blir / gör fel osv. Detta gäller helt klart både den fysiska och psykiska smärtan. Mår inte de närmaste omkring mig bra så gör inte jag det heller, så är det nog för de flesta tror jag. Vi har bara olika sätt att visa det på antagligen. *
*Smärta och sömnproblem går ofta hand i hand. Både vid fysisk och psykisk smärta är det ett stort problem. Eller också vill man sova hela tiden, kroppen är övertrött. Att ligga vaken en natt fixar vi men blir det fler är det svårt att orka med dagarna. Och dessutom är det inte nyttigt för kroppen att aldrig få sova. I normala fall sköter kroppen det där automatiskt, efter en dålig natt blir nästa oftast mycket bättre och vi tar igen det vi missat. Men med smärta fungerar det inte riktigt så bra tyvärr, vi hamnar lätt i en ond cirkel och vill kanske sova på dagen eller när smärtan lugnar sig. Det är väl både bra och dåligt kan jag tycka. Självklart måste vi få sömn, men vill man sova på natten ska man nog undvika sova på dagen om man har sömnproblem.
Att vara ute mycket i ljuset, ha svalt och mörkt och tyst i sovrummet är nog sådant vi alla känner till och har prövat. Kanske helt utan resultat? eller med framgång. Att bara använda sängen till att sova i är också ett sätt de rekommenderar, men jag personligen kan inte sova om jag inte får läsa en stund så den varianten går bort för mig. Dricka varm honungsmjölk är en gammal beprövad metod, kan funka." Räkna får " är väldigt tråkigt så kanske man kan somna av att det är så trist. Avslappningsövningar och mindfulness är en bra metod. Att gärna lyssna till ett färdiginspelat band eller skiva är bra och lättare än att försöka tänka fraserna själv.
* Något som jag reagerar stark på är när folk uttrycker sig att vi med smärta gnäller och vill ha självömkan. De som uttrycker sig så har helt klart inte en aning om vad det vill säga att leva med smärta. Jag tycker rent ut sagt att det är både dumt och korkat att säga sådana saker. Nu för tiden skakar jag det av mig och försöker att inte bry mig, tänker istället att det är synd om dem som inte förstår mer än så. Att de inte ens kan föreställa sig hur det måste vara är ändå mer tragiskt. Ett sådant respektlöst uttalande är lika bra att inte bry sig om. Men många blir ledsna och sårade och det är förståligt det blev jag också förr. Men försök inte bry er, det är inte er det är fel på utan de som är okänsliga nog att säga sådana saker. De kan sitta i samma båt fortare än de själva anar,då blir det säkert annat ljud i skällan. *
* Ibland undrar man om människor verkligen är så oförstående om att smärta är ett svårt handikapp att leva med dagligen. Att livskvaliteten försämras och livet blir annorlunda att leva. Eller vill de inte ta det till sig? Alla har vi ju smärta någon gång på olika ställen i kroppen. Och de flesta av oss ( har nog inte mött någon ) påverkas och blir på olika sätt frustrerade av smärtan. Huvudvärk, magvärk eller tandvärk det spelar ju egentligen ingen roll var den sitter, den är lika jobbig för det. Det är bara så svårt att inte folk kan ha den förståelsen att leva med det varje dag tär på både kropp och själ.
Vi med kronisk smärta klagar oftast mindre än dem som har tillfällig smärta. Vad beror det på då tro? Jo vi är dels tåligare, vanare och framför allt vill vi inte hela tiden trötta ut vår omgivning med att tjata och gnälla om smärta.
Jag brukar försöka lyssna på människor som berättar hur trötta de är, eller hur ont de har i huvudet mm. Jag brukar säga att jag förstår dem för jag har värk och är trött varje dag 24 tim / dygnet. Och att det är klart det är jobbigt när du har ont, det förstår jag.
Ibland kommer de av sig och kommer på sig själva att " ja just det " du har ju smärta alltid. Hur står du ut? Hör aldrig dig klaga osv. Tycker du jag är gnällig nu när jag klagar? Nej säger jag för din smärta är din och den gör säkert jätte ont och är jobbig för dig. Men skillnaden mellan oss är att jag kanske klagar ibland, kanske lika ofta som du som har tillfällig värk. Men skulle jag göra det hela tiden satt du nog inte här med mig nu.
Jag tycker man har all rätt att få beklaga sig när det gör ont, ingen kan avgöra hur befogat det är. Men då tycker jag det är lika viktigt att de respekterar oss med kronisk smärta och inser att våra liv är som deras stundtals jobbiga liv för jämnan. Och att tar jag din smärta på allvar även om den är tillfällig så vill jag att du också tar min kroniska smärta på allvar. Svårare än så är det ju egentligen inte. *
Text GH/ texter&dikter
Här under finns en mycket bra bok. Den är skriven av Ola Schenström och finns på bokhandeln. Jag har den själv och blivit hjälpt av den. Ola Schenström är mycket duktig och behaglig att lyssna till, han har även en sida på facebook som heter mindfullnesscenter.
Grundboken i mindfulness. Förord av Jon Kabat-Zinn.
Cd-skiva medföljer!
Mindfulness är träning i att vara närvarande i nuet. Ett österländskt sätt att förhålla sig till livet som motverkar oro och stress. Mindfulness i vardagen är en efterlängtad introduktion till detta förhållningssätt som på kort tid blivit populärt i Sverige.
Mindfulness i vardagen utgår Ola Schenström från vardagssituationer och beskriver hur vi kan lära oss att se dem på ett nytt sätt, tänka om och göra kloka val genom att vara medvetet närvarande. Genom övningar och praktisk handledning blir boken en följeslagare, från det att vi vaknar på morgonen tills vi somnar på kvällen.
Ola Schenström är idag den enda läkaren i Sverige som enbart arbetar med mindfulness inom vården. Han är utbildad av mindfulness grundare Jon Kabat-Zinn och är en av Sveriges främsta experter på området.